Dutti idiot..
12 oktober -05
Jag har försökt rensa ur gamla flyttlådor. Det har stått en hög precis där jag ska sova (hemskt!) och en hög i vardagsrummet. Jag har bott här i ett och ett halvt år snart.. men jag har liksom inte förmått mig... Men nu är jag mallig :) Jag har lyckats bli av med en (och flytta bort några andra)!
Det hela resulterade givetvis att hela mitt hem ser ut som ett bombnedslag därför att i takt med att jag gräver fram saker föds nya projekt. Det ska letas fram delar som varit ifrån varan.. provas att skruva upp lampor.. bytas ut pärmar i bokhyllor.. Göras i ordning en speciell låda med grejer som ska till Tradera osv.
Jag har skitsvårt att ta ställning till mina prylar. Jag har för många. Måste jag släpa runt på 10 ting efter mormor.. räcker det inte med EN egentligen.. men vilken i så fall? Vad gör jag med saker som jag varken använder eller har plats för men som jag vill ha ändå? Ja.. som den jätte gamla 5l syltburken i glas jag hade mina första guppy i... Usch, foton på släktingar jag inte vet vilka det e.. borde gå till Signe å fråga innan hon också försvinner..
Men det värsta med att gräva i lådor är känslorna. Känslor är inte kul just nu, jag önskar jag inga hade. Alla utbildningar som inte var till någon som helst nytta, alla strandade projekt och grusade förhoppningar, avtryck från folk som försvunnit eller är döda, verktyg och material som inte blev använda.. hela tidsåldrar som kommit och gått. Å så drygt 20 år med X-man...
Usch, hittade ett presentkort bland alla brev och foton som sticks.. och det kom för mig hur det var när det skrevs. Hur vi kämpade och slet, hur väl vi ville.. hur allt ohjälpligt började falla sönder som ett hus full av termiter och vi mäktade inte med det.. Och ingen av oss viste att jag egentligen var sjuk. Sen var det sönder och för sent och nu vill ingen tillbaka, bye-bye.
"PRESENTKORT
Till min älskade Akå för tapperhet och söthet.
Kortet berättigar dig att sova i morgon hur jävla länge som helst, och bada och smita.
(eller annan dag)"
Nå. Nu har jag inga äckliga gamla lådor med tillkortakommanden precis inpå min säng och det e skönt. Jag kände mig så nöjd så jag gick å köpte mig en ros fast det e ekonomiskt vansinne. Hihihi.
Jag har försökt rensa ur gamla flyttlådor. Det har stått en hög precis där jag ska sova (hemskt!) och en hög i vardagsrummet. Jag har bott här i ett och ett halvt år snart.. men jag har liksom inte förmått mig... Men nu är jag mallig :) Jag har lyckats bli av med en (och flytta bort några andra)!
Det hela resulterade givetvis att hela mitt hem ser ut som ett bombnedslag därför att i takt med att jag gräver fram saker föds nya projekt. Det ska letas fram delar som varit ifrån varan.. provas att skruva upp lampor.. bytas ut pärmar i bokhyllor.. Göras i ordning en speciell låda med grejer som ska till Tradera osv.
Jag har skitsvårt att ta ställning till mina prylar. Jag har för många. Måste jag släpa runt på 10 ting efter mormor.. räcker det inte med EN egentligen.. men vilken i så fall? Vad gör jag med saker som jag varken använder eller har plats för men som jag vill ha ändå? Ja.. som den jätte gamla 5l syltburken i glas jag hade mina första guppy i... Usch, foton på släktingar jag inte vet vilka det e.. borde gå till Signe å fråga innan hon också försvinner..
Men det värsta med att gräva i lådor är känslorna. Känslor är inte kul just nu, jag önskar jag inga hade. Alla utbildningar som inte var till någon som helst nytta, alla strandade projekt och grusade förhoppningar, avtryck från folk som försvunnit eller är döda, verktyg och material som inte blev använda.. hela tidsåldrar som kommit och gått. Å så drygt 20 år med X-man...
Usch, hittade ett presentkort bland alla brev och foton som sticks.. och det kom för mig hur det var när det skrevs. Hur vi kämpade och slet, hur väl vi ville.. hur allt ohjälpligt började falla sönder som ett hus full av termiter och vi mäktade inte med det.. Och ingen av oss viste att jag egentligen var sjuk. Sen var det sönder och för sent och nu vill ingen tillbaka, bye-bye.
"PRESENTKORT
Till min älskade Akå för tapperhet och söthet.
Kortet berättigar dig att sova i morgon hur jävla länge som helst, och bada och smita.
(eller annan dag)"
Nå. Nu har jag inga äckliga gamla lådor med tillkortakommanden precis inpå min säng och det e skönt. Jag kände mig så nöjd så jag gick å köpte mig en ros fast det e ekonomiskt vansinne. Hihihi.
Postat av .. Kl. 1:57 AM
1 Kommentarer:
evasister
varje gång man flyttar så kommer man till den där lådan eller lådorna som man inte vill ta beslut att börja röja ur. De får flytta med en gång till, men nästa gång skall jag kasta säger jag, Varför är det så svårt att rensa bort det gamla som man en gång sparat? Kanske är man rädd att rensa bort en del av sin historia. Men så en dag tar man mod till sig och inser att det var inte så farligt, minnena finns kvar och det blir lite mer plats för det nya
ha en bra helg
eva
den 14 oktober 15:19
(http://spaces.msn.com/members/mellansyster/)
MingoGirl2452
Ekonomiskt vansinne eller ej - ALLA borde få en ros någon gång då och då,
om man så måste köpa den själv :)
Britt
den 13 oktober 22:25
(http://spaces.msn.com/members/mingogirl/)
Amaltea
Oj Oj....jag flyttade med för bara två år sedan.....jag kastar och styr runt fortfarande......först allt för mycket sparat....stuvat i lådor och annat...vid ett tillfälle fick mina stora flickor gå igenom en del...jag gick ut (orkade inte se ) och dom kastade......jag har en förmåga att hänga kvar vid det förflutna och minnen allt för länge....nu har jag bara vinden kvar...som jag lovat mig själv att ta i vinter...du ska veta att jag ändå sparar....gamla brev o minnen i allt för stor utsträckning....vad är det man har svårt att släppa taget om tro ???? Man ska ju inte leva i det förflutna...???
Känslor är inte alltid kul...nej...jag försökte med att stänga av mina en period i mitt liv.....min själ förtvinade....och jag gjorde en upptäckt nämligen den....det gick inte att stänga av bara för det jobbiga och negativa....jag stängde även av för det goda och possitiva, för det gick inte att sortera....är man avstängd så är man.....
Njut av rosen...det kommer fler.. Kram /Amaltea
den 12 oktober 22:59
(http://spaces.msn.com/members/sinnesro/)
Aniara
Onödiga prylar . . själv har jag fruktansvärt svårt för att slänga saker. Inte minst gamla grejor från förr, från gamla släktingar etc.
Om man inte aktar sig så kan det ju förstås bli mer av att leva i ett museum än i nuet.
Just känslan av tillkortakommande, brular jag förstås klara mig ifrån. Är väl duktig på att förtränga och omfabulera.
I vilket fall - duktig har du definitivt varit!
=)
den 12 oktober 22:28
(http://spaces.msn.com/members/AniarasPlace/)
KNAS_TJABON
/Pale vet du e bäst ingen annan! gör o klarar det du gör så du kan sussa gött! Ha en bra helg.
den 12 oktober 22:10
(http://spaces.msn.com/members/PALE1/)
Lena
Nu hände det igen!!! Hela min kommentar bara försvann ut i rymden!!!!!
Men jag skrev ungefär så här: att jag hört nånstans att det som får folk att må allra sämst är en näras död. Och det är ju ganska självklart. Men efter det kom - att flytta!!
Just därför att man rotar upp en massa förflutet som väcker minnen. Jag känner själv att jag skulle behöva utföra lite röjningsarbete - även om jag inte ska flytta - men drar mig samtidigt för det.... (kanske därför du väntat i 1½ år?!)
Måste i alla fall kännas skönt att ha gjort sig av med en del av all gammal bråte. Du är definitivt värd ett helt fång rosor! Lena :-))
den 12 oktober 20:25
(http://spaces.msn.com/members/Livslustigt/)
lumen_coeli
Aaaah vad underbart skrivet! Och vilka minnen dina ord har väckt! Uffe har rätt: du borde absolut fundera på att kåsera i någon tidskrift; för just det här är så fullständigt fantastiskt att det är en dödssynd att inte fler får ta del av dina tankar och känslor...:s
Borde egentligen ägna mig ¨åt inlämningsuppgifter, men kunde bara inte låta bli att skriva några ord. Min svärmor har en massa gamla och nya bilder på väggarna i sitt sovrum. Varje morgon kan man se (eller rättare sagt höra) henne utföra samma procedur om och om igen: hon talar till var och en av de personer som är avbildade, varav många har sedan länge varit döda. Hon ställer frågor, berättar om sitt liv, om hur hon känner, hur hon saknar dem... Det hjälper henne uppenbarligen att gå igenom alla prövningar med någorlunda bibehållen livsglädje... Gud, vilken fantastisk människa hon är!
Trots sin yttre bräcklighet är hon en utomordentligt stark människa; jag avundas henne faktiskt hennes styrka... Själv brukar jag hantera min saknad efter det förflutna genom att stänga av den del av hjärtat där minnena har genom åren hopat sig. Det gör ont att ta fram bilder och brev och andra minnessaker...
Ja, ja, nu har du lyckats beröra mig i allra innersta.:) Gud välsigne dig, vännen, jag behövde den här injektionen av känslosamhet.:):):) Du får alla mina kramar ikväll!:D Och rosor förtjänar du famnvis!:) TACK!!!:)
den 12 oktober 20:15
(http://spaces.msn.com/members/luxintenebris/)
trasslis
DU är värd hundratals rosor.. så det så.. *kramar om* Vilken bedrift.. Måste kännas skönt att ha det gjort!!!
den 12 oktober 19:04
(http://spaces.msn.com/members/trasslis/)
thetexasalbino1
du har en litterär ådra...du skriver saker som jag tänker ibland, men inte kan sätta ord till...flyttlådor fy fan, har jag oxå en massa med minnen....som förträngs naturligtvis....tur att man är enkel o okomplicerad:-)här har freud inget att hämta...försörj dig på ordet, du har talang.....kåsera o tyck i ngn tidning....var ngn här inne som skulle få skriva en bok.....
den 12 oktober 06:48
(http://spaces.msn.com/members/greken999/)
Post a Comment
<< Home